Det var ett tag sen...

Det håller på att flytta in en yngling i vår trappuppgång. Jag följer hans trevande inflytt med förtjusning. I går träffade han oss som bor i samma trappuppgång (Siwert, Christine och mig) för första gången. Anledningen till att vi träffades alla fyra: ynglingen hade kört fast bilen utanför ingången. Det var en likblek pojk med stressad blick som önskade sig bort från denna olyckliga start. Han hade grottat ner sig i djupa hjulspår med framdäcken och i sin iver så hade han nästintill rammat porten in till trappuppgång 4b. Jag som såg mig själv i den unge mannens pinsamma situation njöt i fulla drag. "Den här gången är det inte jag som behöver bära hundhuvudet" tänkte jag elakt. Vi fick ta till Christines bil som bärgningsbil. När Caroline gasade på och vi övriga puttade på så glömde ynglingen att lägga ur handbromsen på sin egen bil och bärgningsvajern höll på att gå av samtidigt som det tjöt i Christines gamla Volvo. Efter många OM men ännu fler MEN så lyckades vi till slut få upp bilen och ynglingen försvann bort mot horisonten med flammigt rosiga kinder och ett sargat självförtroende. Jag gick in och log hela kvällen åt stackarns olyckliga start i bostadsrättföreningen Resedan.
***
Idag när jag gick ner i källaren så stod den nyinflyttade ynglingens flyttkartonger på rad redo för att bäras upp till lägenheten. Prydligt packeterade med lappar på var kartong som indikerade vad varje kartong innehöll. På en av kartongerna läste jag mig till: Gossedjur.
***
Det är enligt barnmorskans profetior 20 dagar kvar till nedsläpp. Jag är tycker det känns som 20 för mycket.
***
En hel kartong med mjuka leksaksdjur! Dessutom döpta till Gossedjur. Jag ser med spänning fram emot nya möten med vår nya granne.
***
Inför förra veckans Melodifestivalomgång i Leksand så sände vi direkt ifrån artisthotellet i Tällberg. BWO, EMD och andra halvkändisar vimlade runt i stora mössor och glittriga tygstycken. Dessutom var Mikael Rickfors en av deltagarna. Han hade likt storhetstiden på 80-talet två dagars skäggstubb och tre knappar (minst!) uppknäppta i halsen.
Hans rörelsemönster kan beskrivas som inövat avslappnat.
Jag frågade: "Vart tog alla vilda kvinnor vägen?".
Han var svarslös. Dessutom var han bedrövlig på biljard.
***
Nu ska jag på hippa hemma hos Esson i Borlänge. Funderar på om jag bör klä mig i skottsäkerväst. Det pratas nämligen om att vi ska avsluta kvällen på lokal i Borlänge stad.
***
Dagens mat: Hos mor
Dagens låt: Coldplay - In my place

Drickaback och telefonförsäljare

I veckan när vi såg på TV-programmet Mästarnas mästare så blev vi varse att om Cissi ägnat sig åt brottning så hade hon just nu fått gått upp i samma viktklass som Ara Abrahamian. De vägde i veckan lika mycket. Fascinerande!
***
Det Kallurska huset såldes för...1.990 000 KRONOR! Vi kastade in den berömda stjärthandduken vid 1.670 000. Den som köpte det bör nu rimligtvis befinna sig långt ut på fisens mosse.
***
Jag har nu fått reda på vad den märklige finländske mannen från föräldraträffarna heter. Ni vet han som ville veta hur det gått till då vi producerade våra respektive foster. Han heter lämpligt nog: Jukka.
***
Jukka!
***
Jag fick plötsligt en enorm längtan efter att köpa mig en drickaback.
Jag minns så väl den kittlande känslan av att få stoppa i den perfekta blandningen av Loranga, Champis, Pepsi och om man hade tur och var lite full-i-fan så kunde man lägga i glasflaskor med Coca-Cola (jag tror det var förbjudet, de spelade liksom inte i samma division som Indian Water och Hallonsoda). Dessvärre tycker jag att Drickabacken nuförtiden har ofötjänt låg status. På 2000-talet så ska det vara märkvärdigheter som SodaStreamers, Maxi-flaskor och 50 cl PET. Det är bara morfar (en vuxen mix av Ramlösa och Vichy vatten) och Svärfar Åke (groggvirke) som ägnar sig åt the-fine-art-of-the-Drickaback.
***
Det första vi investerade i när jag och Cissi flyttade ihop 2002 var ett köksbord, två tandborstar och en drickaback. Ett överlevnads-kitt för lägenhetsinnehavare.
***
I går bakade vi bullar (vi tänkte att vi i allafall bör låtsas att vi ska bli bull-föräldrar). Lika briljant som Cissi är på sitt jobb, lika tafatt och obra är hon i ett kök. Vi skulle tillsammans baka våra första egna hembakta bullar. Fint dekorerade bullformar hade införskaffats, ingredienserna var framplockade och ungnen värmedes till rätt gradantal. Då lyckas kökets egen Papphammar(d.v.s. unge fröken Edlinger) skära sig på en osthyvel och vips så blev bullbaket en enmansföreställnig.
Jag begriper inte hur en människa kan tappa all form av kompetens och handlingskraftighet i ett särskillt område av bostaden. Det borde någon skriva en C-uppsats om.
***
Bullarna blev dock riktigt ätbara.
***
I förra veckan ondgjorde Charlotte och jag oss över telefonförsäljare. Jag som har svårt att säga nej till folk har ju tackat ja till två byten av telefonoperatörer, jag har varit en hårsmån från att gå med i något konstigt pyramidspel där man säljer kosttillskott m.m. på grund av min oförmåga att säga nej. Ja vi hade luftat detta ämne ganska kraftigt i radion under inledningen av veckan.
På tisdag kväll ringer det på telefonen hemma. Jag tyckte det lät precis som min gode vän Robert Frisk som hördes i den andra änden av luren:
-Ja hej, jag ringer från företaget xxx och undrar om det finns någon person i huset mellan 7-79 år?
Jag som var helt bombsäker på att Robert försökte spela mig ett spratt och svarar för att avslöja hans illa dolda lurendrejeri:
-Idiot.
Det blir tyst i någon sekund.
-Ähhmm...jo jag ringer alltså från företaget xxx och undrar...
Miljoner tankar hinner fara i mitt huvud när jag inser att det INTE är Robert som jag nyss sagt idiot till utan en riktig telefonförsäljare. Jag tänker hastigt och gör det enda jag kan komma på...
-(klick). Jag lägger på.
***
Om du försökte få tag på mig hemma på tisdagkväll så vet du nu varför jag inte svarade.
***
Dagens rätt: Gröt
Dagens låt: Snälla, snälla - Caroline Af Ugglas (Melodifestivalen 2009, deltävlin 1)