Drickaback och telefonförsäljare

I veckan när vi såg på TV-programmet Mästarnas mästare så blev vi varse att om Cissi ägnat sig åt brottning så hade hon just nu fått gått upp i samma viktklass som Ara Abrahamian. De vägde i veckan lika mycket. Fascinerande!
***
Det Kallurska huset såldes för...1.990 000 KRONOR! Vi kastade in den berömda stjärthandduken vid 1.670 000. Den som köpte det bör nu rimligtvis befinna sig långt ut på fisens mosse.
***
Jag har nu fått reda på vad den märklige finländske mannen från föräldraträffarna heter. Ni vet han som ville veta hur det gått till då vi producerade våra respektive foster. Han heter lämpligt nog: Jukka.
***
Jukka!
***
Jag fick plötsligt en enorm längtan efter att köpa mig en drickaback.
Jag minns så väl den kittlande känslan av att få stoppa i den perfekta blandningen av Loranga, Champis, Pepsi och om man hade tur och var lite full-i-fan så kunde man lägga i glasflaskor med Coca-Cola (jag tror det var förbjudet, de spelade liksom inte i samma division som Indian Water och Hallonsoda). Dessvärre tycker jag att Drickabacken nuförtiden har ofötjänt låg status. På 2000-talet så ska det vara märkvärdigheter som SodaStreamers, Maxi-flaskor och 50 cl PET. Det är bara morfar (en vuxen mix av Ramlösa och Vichy vatten) och Svärfar Åke (groggvirke) som ägnar sig åt the-fine-art-of-the-Drickaback.
***
Det första vi investerade i när jag och Cissi flyttade ihop 2002 var ett köksbord, två tandborstar och en drickaback. Ett överlevnads-kitt för lägenhetsinnehavare.
***
I går bakade vi bullar (vi tänkte att vi i allafall bör låtsas att vi ska bli bull-föräldrar). Lika briljant som Cissi är på sitt jobb, lika tafatt och obra är hon i ett kök. Vi skulle tillsammans baka våra första egna hembakta bullar. Fint dekorerade bullformar hade införskaffats, ingredienserna var framplockade och ungnen värmedes till rätt gradantal. Då lyckas kökets egen Papphammar(d.v.s. unge fröken Edlinger) skära sig på en osthyvel och vips så blev bullbaket en enmansföreställnig.
Jag begriper inte hur en människa kan tappa all form av kompetens och handlingskraftighet i ett särskillt område av bostaden. Det borde någon skriva en C-uppsats om.
***
Bullarna blev dock riktigt ätbara.
***
I förra veckan ondgjorde Charlotte och jag oss över telefonförsäljare. Jag som har svårt att säga nej till folk har ju tackat ja till två byten av telefonoperatörer, jag har varit en hårsmån från att gå med i något konstigt pyramidspel där man säljer kosttillskott m.m. på grund av min oförmåga att säga nej. Ja vi hade luftat detta ämne ganska kraftigt i radion under inledningen av veckan.
På tisdag kväll ringer det på telefonen hemma. Jag tyckte det lät precis som min gode vän Robert Frisk som hördes i den andra änden av luren:
-Ja hej, jag ringer från företaget xxx och undrar om det finns någon person i huset mellan 7-79 år?
Jag som var helt bombsäker på att Robert försökte spela mig ett spratt och svarar för att avslöja hans illa dolda lurendrejeri:
-Idiot.
Det blir tyst i någon sekund.
-Ähhmm...jo jag ringer alltså från företaget xxx och undrar...
Miljoner tankar hinner fara i mitt huvud när jag inser att det INTE är Robert som jag nyss sagt idiot till utan en riktig telefonförsäljare. Jag tänker hastigt och gör det enda jag kan komma på...
-(klick). Jag lägger på.
***
Om du försökte få tag på mig hemma på tisdagkväll så vet du nu varför jag inte svarade.
***
Dagens rätt: Gröt
Dagens låt: Snälla, snälla - Caroline Af Ugglas (Melodifestivalen 2009, deltävlin 1)